 TRIO TRIBUKAITPETTERSSONBERG |
| Lördag 18 oktober 2003 kl 17.00, Maria kyrkan, Växjö | |
| Uruppförande av Staffan Storm samt övrig nyskriven musik kl 16.00 Seminarium - Samtal med musikerna inför uruppförandet |
|
Program
Miklós Maros (1943) - Feinschnitten (1993) för flöjt och slagverk
Miklós Maros - GORG(2001) marimba och orgel
Staffan Storm (1964) - Tre canti dal giardino in rovina (2003) för flöjt, marimba och orgel uruppförande
Tony Hermansson (1977) - Jag drömde en natt (2003) för orgel, flöjt och slagverk
Ole Lützow-Holm (1954) - Rhyme and Pairs (2002) för marimba
Cristian Marina (1965) - Alla Passacaglia (1999) för orgel, flöjt och slagverk
| 
Uruppförande av Tre canti dal giardino in rovina av Staffan Storm
| Trio TribukaitPetterssonBerg Bent Tribukait - orgel, Michael Pettersson - flöjt och Daniel Berg - slagverk/marimba, är en av Sveriges mycket framgångsrika kammarensembler. Med sin fokusering på den svenska, nutida musiken och sitt udda instrumentarium, flöjter, slagverk,orgel/piano/cembalo, har trion gjort sig alltmer bemärkt. Trio TribukaitPetterssonBerg har sedan våren 2003 varit knuten till CoMA som ensemble in residence. Det är också i denna roll som man vid kvällens konsert uruppför Staffan Storms nyskrivna verk för ensemblen.
Staffan Storm som tillika han, sedan våren 2003, är knuten till CoMA som composer in residence, har under senare år kommit att framstå som en alltmer betydande tonsättare.
Hans konsekventa och personliga uttryck, färgat av såväl tradition som nytänkande har
väckt intresse hos både publik och recensenter.
Trio TribukaitPetterssonBerg och Staffan Storm har inlett ett samarbete som skall resultera i fyra nyskrivna verk under drygt två år. Inom ramarna för nybildade CoMA har skapats en
konstnärligt gynnsam grund vars mål och ambition är att vidga den nutida konstmusikens
spelrum. Kvällens uruppförande är det första klingande resultatet av denna ambition - mö-
tet mellan en av CoMAs ensemble respektive composer in residence.
Verkkommentarer
Miklós Maros är född 1943 i Pécs, Ungern, studerade vid Musikkonservatorium samt Ferenc Liszt Akademie i Budapest, därefter för Ingvar Lidholm vid Musikhögskolan i Stockholm. Har varit lärare vid EMS samt Musikhögskolan 1971-80. Efter ett års vistelse i Berlin som composer in residence arbetar som fritt verksam tonsättare.
Medlem av Kungl. Musikaliska Akademien, har fått ett flertal utmärkelser och sedan 1990 innehavare av statlig inkomstgaranti för konstnärer. Verklistan består av omkring 190 kompositioner, bland annat en helaftonsopera, fyra symfonier, sju orkesterkonserter, kammarmusik, soloverk, vokalmusik samt elektroakustiska verk.
Feinschnitten består av tre korta satser:en snabb, virtuos sats domineras av flöjtens löpningar där motstämman spelas på koskällor och vibrafon; en enda långsam melodi på altflöjt ackompanjeras av svaga membraninstrument och tam-tam; samt återigen en snabb sats, där instrumenten spelar delvis varandras roll, slagverket spelar melodiska fragment på tom-tom-set medan flöjtens löpningar i låga lägen med fladdertunga ger effekt av rasselinstrument. Titeln pekar på att verket består av enkla men "fint utskurna" element, tydliga i konturer och enkla att lyssna på.
Gorg för marimba och orgel. Stycket skrevs ursprungligen för gitarr och orgel, därifrån kom verkets titel. Men det finns även en version för gitarr och akkordeon, dessutom kan gitarrstämman i båda versionen framföras av marimba.
Det speciella med Gorg är att det är skrivet för två diametralt olika instrument: det ena är det största instrument som finns och har en enorm dynamik, kan dessutom spela mycket långa toner, medan det andra är relativt tonsvag, har en kort efterklang och även tonförrådet är begränsat i jämförelse. Jag ville sammanföra dessa och försöka få en gemensam nämnare med att åstadkomma klanger som liknar varandra och utifrån det göra utflykter i det egna klangvärlden.
Det blev spröda figurer som får stöd av mycket svaga liggande klanger i orgeln men även utbrott i orgelkaskader då inte gitarren/marimban kan konkurrera mer än att lägga betoning på vissa taktdelar och därmed understryka vissa formelement. Kontrasterna är med andra ord det viktigaste musikaliska element i verket och genom orgelns olika register kan dessa åstadkomma mycket snabbt.
Verket har en tredelad form. Efter en långsam inledning kommer en rytmisk del med en tydlig motorik både i tonsvaga och de voluminösa avsnitten och det leder till den riktigt tysta mellandel där den svaga gitarr/marimbaknäpp tickar över liggande orgelklanger. Dessa går över till den tredje, långsamma delen som avslutas med en repris av de element som inledde kompositionen.
Stycket, som har en tidslängd på ca 9 minuter, är komponerat under hösten 2001 för gitarristen Magnus Andersson som uruppförde det under en sommarturné 2002 med tre olika organister.
Tony Hermansson – Jag drömde en natt är en reflektion över en serie bilder. Bilderna bildar dock enbart en utgångspunkt för kompositionens arkitektur på ett abstrakt plan (d.v.s. kompositionen är inte en direkt översättning av en grafik av något slag). Jag har använt mig av frågeställningar kring bildbetraktandets problematik som också har en koppling till musikkomponerandets frågeställningar. Styckets form består av ett öppet, linjärt material som presenteras varefter en promenad i orgeln tar vid och förflyttar lyssnaren till en ny plattform där materialet byggs ut ytterligare och varieras tills stycket når sin höjdpunkt. Promenaden dyker upp igen och är nu färgad av grundmaterialet och dess bearbetning i de tidigare delarna. Promenaden och den sista delen utgör en uttunning av materialet och så småningom är musiken tillbaka på samma ställe där den började – långsamma fragment av det musikaliska materialet. (Tony Hermansson)
Staffan Storm- Tre canti dal giardino in rovina (Tre sånger från den förfallna trädgården), för flöjt, marimba och orgel. Stycket består av tre huvuddelar för hela ensemblen. Dessa omges av en enstämmig ritornell som kommer i vart och ett av de tre soloinstrumenten. De tre huvuddelarna har underrubrikerna Canto, Canto vecchio och Canto ”La Sfinge”. Till sist avslutas stycket med ritornellen, nu unisont i alla instrumenten samtidigt. Verket skrevs sommaren 2003 på beställning av COMA för Trio Tribukait. Stycket är tillägnat ensemblens musiker Michael Pettersson, Daniel Berg och Bengt Tribukait.
(Staffan Storm)
Ole Lützow-Holm är född 1954 i Köpenhamn. Studier i Stockholm, piano och komposition. Till hans lärare hör Gunnar Bucht samt i Freiburg Brian Ferneyhough och Klaus Huber.
Den sensibla, spänningsfyllda och flimrande musik Ole Lützow-Holm skriver står i en exklusiv klass för sig. Hans verk är virtuosa både på tankens plan och i sin tekniska nivå med högra krav på musikerna att frigöra såväl precision som levande, fysisk kraft i framförandet. I hans tonspråk svänger en pendel mellan det ytterst subtila respektive den fräna, kompromisslösa urladdningen. Med sin djupt seriösa, omutliga inställning till det musikaliska hantverket har Ole Lützow-Holm även blivit en viktig pedagogisk kraft i svenskt musikliv genom sin kompositionsundervisning vid Musikhögskolan i Göteborg.
(Hans-Gunnar Petersson)
Rhyme and Pairs (2002)
Jag har tänkt mycket på vad det är som genererar (en upplevelse av) identitet. Hur känner vi igen något eller någon? Vilka karaktärsdrag, tonfall, gester kommer vi ihåg och varför? Vilka egenskaper hos formen,
färgen, texturen skapar en omisskännlig stämning eller doft som inte kan förväxlas med andra stämningar eller dofter? Kan man hitta det som har en avgörande betydelse för identiteten i en enskild, unik detalj - eller är
det tvärtom i den övergripande formen, i själva konturen av helheten, som det särskilda framträder?
Dessa och liknande frågor ställer jag mig med stycket Rhyme and Pairs för marimba. Jag har lämnat ett material som (i det här fallet) Daniel under en längre tid har strövat omkring i. Färdriktningen är inte given - man kan gå
på kors och tvärs eller i cirkel, långsamt eller snabbt, ryckigt eller organiskt; man kan återvända, upprepa, hoppa över. Man kan också välja att improvisera färdriktningen vid varje nytt besök eller följa ett mer eller mindre fastlagt spår. Vad återstår då av det traditionella verket? Jo, rekvisitan, några ingredienser, ett tydligt klotter - träd och buskar, ett särskilt ljus mellan stammarna, kanske kullen, slänten, diket. Och alla är de både helhet och detalj på samma gång. Eller? Allt finns där, fast inte för envar att förnimma alltid. Man skulle därför kunna säga att Rhyme and Pairs blir en exemplifiering (eller gestaltning) av det kinesiska ordspråket: skönheten ligger inte i blomman utan hos ögat som ser blomman.
Stycket är tillägnat Daniel Berg. (Ole Lützow-Holm)
Cristian Marina är född i CLUJ (Transylvanien),Rumänien där han studerade cello och komposition. Sedan 1987 är han bosatt och verksam i Sverige där han studerat komposition och elektroakustisk musik vid musikhögskolorna i Göteborg & Stockholm för bl.a. Magnus Lindberg. En viktig plats i hans utbildning upptar dessutom studierna för Miklòs Maros. Cristian Marinas musik har utgivits på CD i 12 länder världen över.
Alla Passacaglia komponerades 1999 på beställning av Rikskonserter och är tillägnat Bengt Tribukait, Michael Pettersson & Daniel Berg d.v.s. TribukaitPetterssonBerg. Verkets titel antyder passacagliaformen som i detta fall står som ett incitament både ur estetisk synpunkt, och för den strukturella uppbyggnaden av det musikaliska materialet. Det är inte frågan om att göra variationer kring ett givet tema. I detta fall har temat ersatts av en följd av rytmiska eller modalmelodiska strukturer, som erbjuder mallarna till de olika omvandlingar vilka det musikaliska materialet genomgår under verkets lopp. Generellt sett stöds och kantas de tämligen frodiga och snabba melodiska linjerna/rörelserna i flöjten och växelvis slagverket, av långa täta ackord i orgeln som ofta följer dessa linjers tonjöjdskontur samt inger den gemensamma klangbildningen, akustiskt djup och fyllighet. Genom att passacaglian som utgångspunkt antyder man också till barockmusikens anda genom en rätt mekanisk stämföring samt tillämpningen av, på den tiden vedertagna terassdynamik.
|
|
|
|
|
