kalender

Duo EGO, Sång och slagverk - ett genialt drag

Media Artes c/o Växjö Konsthall den 17 November 2011 kl. 19:00

Efter ett mångårigt samarbete inom opera-, orkester- och kammarmusiken beslöt sig operasångerskan Monica Danielson och slagverkaren Per Sjögren att göra något annorlunda, utmana vedertagna ensembleformer och skapa en duo för sång och slagverk.
Entre 50:- medlemmar, 100:- icke medlemmar, Studerande fri entré

Mer om ensemblen…
Jubileumsåret 2011 har Duo Ego firat med konserter på konserthusen i Odessa och Stockholm samt framträdanden på Hagenfesten, Forsby kvarn och i Härnösand.
Under hösten gästspelar duon på Is Arti Festival i Litauen samt uruppför ett nytt verk av Thomas Liljeholm på turné i Göteborg, Ljungskile och Växjö.

Programmet i Växjö har en dragning åt det berättande eller dramatiska och består av verk skrivna för duon av Thomas Liljeholm (se verkommentar nedan), Anna Eriksson och Paula af Malmborg Ward. Dessutom musik av Perttu Haapanen och John Cage.
Nyskrivna verk, direkt för duon, utökar hela tiden repertoaren.

Verkkommentar
Ur Dvärgen Gustafs Cirkus (2011) liten musikdramatisk scen för mezzosopran och slagverk

När jag fick frågan om jag ville skriva ett nytt verk för Duo EGO gav jag mig själv inte någon betänketid, något som jag borde ha gjort. Plötsligt stod jag där med en beställning – utan text. Tiden hastade.

Bodil Malmsten speglar i sin diktning ett förbehållslöst, omedelbart synsätt fyllt av humor och allvar. Hennes språk är organiskt och ligger det musikdramatiska uttrycket nära. I mitt sökande efter texter gav jag mig ånyo i kast med hennes diktning, vilken jag följde ända till begynnelsen – Dvärgen Gustaf, hennes första diktsamling.

Jag har klätt Malmstens text i en klingande dräkt som öppnar upp för associationer i flera riktningar. Dikterna – ett urval ur Dvärgen Gustafs Cirkus, som ingår i den större diktsamlingen Dvärgen Gustaf – är ett urval gjort med direkt tanke på Duo EGO. Deras musikdramatiska och kammarmusikaliska fingertoppskänsla har svetsat dem samman till en kropp. I texten framträder berättarjaget som ger oss bilden av ett känslostormande relationsdrama, fyllt av dramatik och vånda: vilja - icke vilja - vilja… Cirkusdirektören, dvärgen Gustaf, styr sitt imperium med järnhand. Gestalterna glider ur och i varandra: Berättarjaget, dvärgen Gustaf, Loppan, ”lilla gumman”, jättedamen Bella och Lindansösen. Cirkusatmosfären vilar tung.

Hur förhåller sig en tonsättare till en text som redan säger allt? Att texten utgör inspirationskälla är alldeles uppenbart, men vad tillför tonsättaren själv och vad tillför musikerna? Frågan är inte okomplicerad. Skall en dikt enbart läsas? Tar vi udden av läsarens egen tolkning? Är det överhuvudtaget en tolkningsfråga? Var i så fall går gränsen?

Eller, kanske frågan inte är så komplicerad? Här uppstår ett nytt verk - ett helt nytt, självständigt verk. Jag har vidgat de yttre ramarna, men det är fortfarande berättelsen om dvärgen Gustaf som hugger tag i oss, vilket han i sin självupptagenhet säkert inte har något emot? Kan man säga att vi lånar Bodil Malmstens text? Ja, så kanske det är? Vi lånar hennes text.

Thomas Liljeholm


Foto Kristin Lidell

aktuellt